Att flytta

Då har man plockat fram första flyttlådan... Nu är bara frågan vad man ska stoppa i den. Jag lyfter lite på några saker, lägger tillbaka dem, öppnar en låda, kikar lite, stänger igen och slänger sedan några papper och tidningar. SÅ. Nu har jag börjat packa i alla fall. Skönt.

Att bli vuxen är att matcha mullvadstopp med mullvadstights och köpa kläder för att de är praktiska. =)

Härlig sommardag

Idag har jag haft en underbart mysig dag i solen i Hässelby Strand med Lina och Calle!

Det var en sån där perfekt sommardag som man ska ha när man har sommarlov, bara hänga me grymma människor och smörja sig lite med Tropic så att det luktar mums och sen bara NJUTA! Påminns om och om igen om varför Lina är min bästa vän. Tror inte jag kan förklara det, men det är något extra. Hon vet.

Calle är snygg i musche! Såhär snygg:

Hejdå Murre

Idag avlivade vi min egna lilla tiger. Han hade fått diabetes så nu var det dags att ta bort lille mannen, han skulle ju trots allt fylla 17 i november. Men vad konstigt det känns! Att aldrig mer få höra han glada prrr när han kommer och hälsa på en. Min lilla Morris.

Sommarregn

Är väl helt underbart när det är varmt ute!? Nu har vi haft sol i fleeera veckor och jag älskar det men det är något visst med sommaregn. När jag var liten satt vi alltid ute på den inglasade verandan och spelade kort och hade det mysigt när det regnade. Men efter imorgon kan det få bli sol igen.

Italy by train

Rom 21-24 juni:

Vi flög till Rom den 21 juni, väl framme på flygplatsen började nu resan på riktigt: att ta sig till hotellet utanför Rom på egen hand. Vi kom inte så långt utan en italienare erbjöd oss shuttle till hotellet för en okej summa... trodde vi. (Vilket det också visade sig vara lite senare) Hotellet, Golden Tulip Bellambriana låg utanför stan och var 4 stjärnigt med pool. Vi började hotellmässigt fint och sedan blev det bara på pappret sämre och sämre hotell. Första riktiga dagen i Rom, efter en frukost med sockerchock, vilket var ett minus för hotellet, åkte vi tunnelbana runt till de olika sevärdheterna med ett tredagars touristpass. Vi betade av Fontana di Trevi, Spanska trappan, Colosseum på utsidan, Phanteon, Castel Sant’Angelo och St. Petris Basilica på vår första dag i Rom. Det kändes som att det var ganska nära mellan allt, men vi måste ändå ha gått flera mil när dagen var slut.

Andra dagen började vi, liksom första, med att bada i poolen på hotellet, för att sedan åka med tunnelbana till Colosseum där vi klev rakt ut från tunnelbanan till sevärdheten för att nu se den på insidan också- en häftig upplevelse. Vidare in i Forum Romana och sedan förbi staden en sväng innan vi gick hem. Efter 2 intensiva dagar i Rom var det dags att åka ner till Ricadi i Kalabrien. Tågstationen i Rom var STOR men det var bra information och vi klarade oss utmärkt tills en man hjälpte oss och sedan skulle ha pengar för det. SUCK.

Hittills hade vi lärt oss: Lämna inte paraplyet i Sverige, orka leta efter bra restauranger; det behöver inte vara skitdyrt att äta, låt inte folk erbjuda er NÅGOT- de vill bara ha pengar, låt inte folk på stationen hjälpa er med NÅGOT, de vill bara ha pengar. Ska man ha hjälp på stationen, fråga BARA folk som jobbar där. De gula ”convalida“-lådorna fanns överallt, bara stick in biljetten så stämplas den! Om du är upp till 24 år, ta ALLTD med ditt leg när du ska ut på stan, för man får halva priset på massa sevärdheter i Rom och Neapel!

Lite mellan Rom och Ricadi; på tåget:

Tåget var ju sådär, InterCity med 6-manna kupé, roligare kan man ha det i 6,5 timmar. Efter att vi nära på missat tågbytet i Rosarno, klev vi då av där på den stationen med två perronger. Där fanns två tåg att välja på så det var bara att fråga vilket som gick till rätt ställe och nu mina damer och herrar var det no more english, bara italienska. Var fanns nu den där jädrans gula lådan då? Ingenstans… Det fixade tydligen konduktören för hand på tåget… Efter 30 minuter i 30 graders värme var vi då framme i Ricadi.

Italy by train

Ricadi 24-30 juni:

Tågstationen som Gud glömde! Ett igenbommat hus med duvor som enda hyresgäster samt avgångstiderna skrivna med tusch direkt på anslagstavlan. Jahapp, alla försvann kvickt i sina bilar. Och där stod vi. Tills… En liten man kom och ville köra oss i sin minibuss till hotellet. Det hade han allt gjort business av. Vid denna tidpunkt var det VM-match, Italien-Slovakien och längs med tågresan var det italienska flaggor i alla fönster, på alla hus på vägen. Vår lilla gubbe berättar att det står 1-0 till Slovakien och att ”Italia che problema”. Efter den matchen nämndes den inte alls. Ignorering kallas det.

Hotell Marinella låg med havsutsikt över två underbara stränder, bara en liiiiten backe ner. Vackert var det och vi sov på armens gamla sängar. Nej men typ. (Minus för detta men mycket bättre frukost!) Vi spenderade våra dagar på stranden, åt en knaprig pizza till lunch, jag drack en cappuccino, knatade upp för den liiiilla backen och åt sedan middag för det mesta på en restaurang som jag inte ens kan namnet på... Det låg strax efter tomaterna och melonerna, i en korsning ;) Leta där! Där åt vi alla sorters skaldjur, den fantastiska pastan con vongole (små speciella musslor), rödlök stoppad med korv och andra lokala delikatesser. Det var billigt!

En dag fick vi för oss att åka till Tropea som är en större stad runt 1 mil bort. Efter att ha konstaterat att den lokala bussen inte behagade att dyka upp just när den skulle, fick vi skjuts av hotellet till tågstationen och åkte för 20 kr båda två till staden. Det var en fantastiskt vacker stad. Tills vi inte kom därifrån. Tågen gjorde helt enkelt inte som vi ville. Tillslut kom vi då hem och gick och åt på samma restaurang som alltid. Nej vi är inte trångsynta, den var bara så mycket bättre än alla andra som fanns.

Kalabrien är underbart, åkåkåk dit! Man behöver kunna lite italienska (eller tyska…) för att göra sig förstådd, men det var INGA problem alls. Men det var fruktansvärt mycket tyskar, de har fattat det vi svenskar missat; Calabria is the shit. Bara att lyfta på hatten och sedan försöka jaga bort dem!

Här lärde vi oss: Tyska ord, att knata i backar, kolla alltid upp 100 ggr hur tågen går mellan Tropea och Ricadi, ät alltid INNAN man blir jättehungrig, det funkar alldeles utmärkt att resa till en miniby i Italien med tåg.

Nu var vi erfarna tågresenärer och turen gick vidare till Neapel med ett snyggt ESI-tåg.

Italy by train

Neapel 30 juni-3 juli:

KAOS!!! Herregud vad hände här! Det var fullkomligt, totalt kaos i Neapel. Vi skulle ha gångavstånd till hotellet och började knata. Här ska tilläggas att det har hettat på sig lite och temperaturen låg nog på stadiga 27-28 i skuggan. Och knata förresten. Kuta snarare, för i Neapel kör de som som galna människor som dessutom äter uppåttjack eller något liknande. Det var bara att gå. Stod man still kunde man få stå på samma ställe i sisådär två timmar innan någon stannade. Nu gick man och tvingade bilarna att stanna en decimeter från benen. (Alltid bra att försöka att ta skydd bakom några andra som gick samtidigt.) Väl över första gatan var det nu försäljningsstånd överallt och folk som försökte sälja på en Iphones och cigaretter direkt från fickan. Herregud. Tillslut hittade vi Hotel Cavour och checkade in. Hotellet kändes som det var byggt 1742 men var elegant. Allt förutom duschen som endast skvätte lite. Som tur var, var det inte lika kaotiskt i hela Neapel. Vår första riktiga dag åkte vi ut till Neapels fantastiskt fula fotbollsarena och tog sedan tåget till hamnen. Där gick vi längs med vattnet hela vägen tillbaka mot stadskärnan. Vi tog en sväng in på ett akvarium som låg i hamnen och var även inne i Castel dell’Ovo. Dag två spenderade vi bland sten i Pompei, väldigt häftigt att se men uj så mycket gammal sten! Vi åt på Neapels första pizzeria och såg påvehyllningarna till Maradona.


Lärt oss efter dagarna i Neapel: Gå, bara gå. Var inte rädd för varken trafik eller uteliggare. Smörj in er om ni ska gå en hel dag i Pompei i strålande sol (Stefan ;) Gå inte på några paketpriser till Pompei, det är billigare att köpa en endagsbiljett på tåget och inträde. Spara mycket pengar till Capri, vi tyckte att det kändes lite väl dyrt med 64 euro tur och retur i bara båtbiljetter så det får bli nästa gång. Sedan bar det av upp till Rom igen. Tåget vi åkte med nu var ännu finare än tidigare och resan avklarades på 1 timme.

Italy by train

Rom 3-5 juli:

(Åk inte till Rom i juli!!! Det var 35 grader i skuggan vilket betyder runt 50 i solen. Inget toppenväder att kolla snygga hus i direkt…) Tillbaka i Rom då, den här gången bodde vi närmare tågstationen i Repubblica. Hotellet hette Windrose och var riktigt fint. Minus dock för AC’n som lät som en båtmotor. Det blev ett litet dilemma då AC’n lät så mycket att det var svårt att sova men när man sedan stängde av den blev det inte bara 30 grader i rummet utan grannens snarkningar hördes även genom väggen. Löste detta med AC på och öronproppar i, alldeles utmärkt. Vi åkte ut till Roms stora olympiska område, med bassänger och Stadio Olimpico. Ni anar ett mönster av fotbollsstadions här va!? Det var nu fruktansvärt varmt som sagt och vi klarade detta i 2 timmar för att sedan vara tvungna att åka hem och gömma oss på hotellrummet efter en lunch på La Famiglia som låg på samma gata som hotellet. Där var vi ända till middagen som vi åt några gator bort och det regnade faktiskt men det var fortfarande runt 30 grader.

Dag två skulle vi ut och leta efter en public pool, alltså ett ställe för oss stackars varma turister att bada. Här stötte vi på vårt enda problem under hela resan, det var totalt omöjligt att få det beskrivet var poolen låg. Vi fick veta av vår receptionist på hotellet att poolen fanns men människorna runt i stan kunde inte alls hjälpa oss rätt. Vi tror att det kan ha varit den stora tävlingspoolen som kan ha varit den rätta men vi vet fortfarande inte. Toksvettiga åkte vi hem och satt på hotellet med AC’n i full gång. På kvällen åkte vi in till staden med tunnelbanan och gick omkring och såg en del sevärdheter igen. Vi åt även på ett riktigt bra matställe, Insalata Ricci som var specialiserade på sallader men även hade god pasta till bra priser. Åt där min sista Spaghetti con cozze e vongole.

På måndagen bar det av till flygplatsen med Leonardo Express, som var ganska dyrt för ett ganska skruttigt tåg, till och med Arlanda Express är billigare och mycket finare. Nu fick vi också veta att vi betalat ungefär 20 kr mer för shutteln till första hotellet, en bra deal helt enkelt. Flyget blev 30 minuter försenat utan att någonting sades, varken på flygplatsen eller sedan på flyget. De kanske trodde att det gick att ignorera så fattade ingen att vi var sena. Kändes konstigt!

Sammanfattningsvis då:

Det fungerar alldeles utmärkt att åka tåg i Italien! Men jag tycker själv att det var bra att ha bokat allt hemma i Sverige, det enda vi köpte på plats var biljetterna på lokaltågen som inte gick att boka här hemma. Det var inget problem att köpa dessa i Rom. Allt löste sig sen hur smidigt som helst där nere och folk var hjälpsamma (de som inte ville ha betalt också…) Vi kommer säkerligen att åka tåg i Italien igen.

Här har det varit dött ett tag nu medan jag varit ute och rest. Jobbar på ett långt inlägg om Italien som kommer snart ;)