Idag påminns man för första gången på länge om att sommaren fortfarande är kvar. Den senaste veckan har snarare känts som oktober än juli.. Men idag är det underbart väder ute. Det är fortfarande en månad kvar på sommarlovet och det känns bra att åka till Helsingborg igen. Biljetten är bokad, den 23 augusti åker jag och Josefin tåg ner mot nollning, skola och massa skoj! Åh jag önskar att jag vore ledig idag och fick vara ute i solen och gå och bada en sväng. Hoppas det blir lika fint imorgon.

Detta är humor

I wish I had a mango tree

Idag har jag svettats hela dagen. Längtat till Helsingborg med Anna. Våndats och fått huvudvärk av allt i Norge. Hjärtat har brustit 100 gånger om av alla bilder. Då får man ont i huvudet. Förundrats över min egen egoism. Varit stolt över min egoism. Saknat alla mina vänner. Tröttnat på att jaga. Shoppat. Men mest av allt önskat att jag hade ett mangoträd.

Älskade Helsingborg

Idag har jag varit på besök i min andra hemstad Helsingborg för att se så att huset stod kvar, hämta lite glömda prylar, träffa några fina vänner och hälsa på på jobbet. Åh det kändes verkligen som att komma hem, nu är både Stockholm och Helsingborg hemma. Fikade med söta Madde och Emelie på innergården på Ebbas, gick hem och kikade i huset. Det luktade Bryggare och hemma och jag längtar dit igen! Var på Actic och hälsade på, känns bra att komma dit i höst igen och sedan åt jag middag med Jennifer i parken nedanför huset. Jag ser framemot att börja igen, ser framemot mitt roliga studentliv i Helsingborg. Ska bara ha en lååååååååång sommar hemma i Stockholm först, innan det bär av hem till Helsingborg. Två hemstäder; lyx!

Mysigt

Åh vad jag önskar att min blogg hade varit sådär mysig och trevlig. Det hade ju varit så... mysigt. Men jag vet inte om jag gör så mysiga saker förstås. Till hösten när jag är nere i Helsingborg igen har jag i alla fall en del pyssel som behöver fixas, då kanske det bidrar med lite mys även till bloggen. Vi får hoppas det.

Att inte ta folk för givet

Är nog mitt mission i livet tror jag. Att inte försumma mina vänner och att hela tiden visa att jag är intresserad av att prata med dem, att ses och att höra hur de mår. Men jag vill också kunna förvänta mig samma sak från dem tillbaka. För att ta sina vänner för givet är bland det värsta man kan göra. För den dagen man märker att de är borta har man ingen aning om vad som hände. Då är det redan för sent. Jag jobbar som bara den på att inte låta andra styra mitt liv och hur jag mår. Vissa saker har jag inte möjlighet att påverka och ska därför inte heller låta detta påverka mig negativt. Man måste få energi av sina vänner, annars kan det va. Spekulationer för att undvika att hamna här själv, tankar baserade lite på verklighet, mycket på alldeles för mycket funderingar och lite riktig psykologi. Tänk till du med tycker jag.