Igår var en mycket märklig kväll... Det började med att Emil kom hit från Ljungbyhed i sin nya, snygga sportbil, det var inte så märkligt... Vi åt middag och skulle sedan åka till Willys för att handla efterrätt. På väg hem från Willys skulle vi bara ta en tur med den nya bilen och åkte mot Sofiero, där vi planerat att vända på parkeringen och åka hem igen. Det var då Buster (vi döpte honom) dök upp. En alldeles ensam labradorvovve som sprang omkring på parkeringen. Han blev alldeles överlycklig över att någon hittade honom och stannade med oss medan vi ringde polisen. Efter att ha fått beskriva honom (nej ingen bulldog, en LABRADOR, gulvit, ljusgul!?!?!) fick vi veta att de inte skickade någon från hundstallet om vi inte hade honom fast. Vilket var mer eller mindre omöjligt eftersom Buster var en tokbusig unghund utan halsband. Han stannade dock med oss hela tiden och tuggade på kvistar i en buske, tokrusade runt, runt och tuggade på ett träd. Men det räckte tydligen inte för att hundstallet skulle komma... Så Emil fick åka till Statiol och köpa ett spänband att använda som koppel. Nu hade det gått typ 1,5 timme. Vi ringde polisen igen som nu skickade hundstallet och efter ytterligare 40 minuter kom det en glad man och hämtade vår Buster. Ska tilläggas att det under tiden spöregnade och blåste storm, jättehärligt.
Buster fick i alla fall åka varm bil och förhoppningsvis fick han lite att äta och jag hoppas för GUDS SKULL att någon ägare som älskar honom kom och hämtade honom illa kvickt. För det var en mycket fin hund. Speciellt när han lugnat ner sig lite. Då kunde man klappa honom och han var väldigt snäll. Hade man bara haft lite större hade jag gärna tagit med mig Buster hem!
Detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss av torsdagskvällen.... Men det blev bra ändå till slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar