

Hans var tvungen att studsa, alltså lyfta och landa, 3 gånger innan vi fick följa med, eftersom det var mer än en månad sen han flög det flygplanet.

Sedan var det dags att flyga. Och där slutar historien att vara en historia som går att berätta. Det var MAGISKT. Trodde att jag skulle vara skiträdd men det var GRYMT! Hans var hur lugn som helst så det var kanske därför. Det var som att åka en lagom läskig berg-och-dalbana, pirr i magen hela tiden.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar